under en resa i Tibet. Under en timme
satt hon helt stilla och efteråt kom Dalai
Lama fram och gav min dotter en kram.
Jag hade då redan i mitten av 1980-talet
rest runt 500 mil i Tibet. Inga träd, bara
berg och öken och inte helt enkelt att ta
sig fram.
När sonen och dottern var sex och
sju år gamla packade Felix varsin liten
ryggsäck åt dem och en stor resväska åt
sig själv och tillbringade några månader
på Hawaii, Fijiöarna, Australien och
i Thailand. Men en än större strapats
var när de för två år sedan, barnen då
tonåringar, åkte skidor i 14 mil mellan
Chamonix och schweiziska Zermatt och
övernattade i bergshyttor. Glaciärskidåk-
ning med barnen undviker han däremot
då det ofta kan vara farligt.
– I Chamonix har jag varit på många
fler begravningar än bröllop. Då är det
något som är fel. Skidåkningen har blivit
så avancerad och det som världens bästa
manliga skidåkare gjorde för trettio år sen
gör tjejerna nu – fast baklänges. Folk åker
också för fort och dåligt på pisterna och
kollisionsolyckor är vanliga numera. En
tidigare tränare för störtloppslandslaget
som jag känner blev påkörd i Åre för ett
par år sedan och skadades så illa att hans
ansikte fick rekonstrueras och han inte
längre kan arbeta som pilot. Själv fotar
jag inte mycket skidåkning längre, men
det finns gott om nya, duktiga fotografer
att önska lycka till. Jag vill hellre göra
egna spår, njuta och slippa ha tolv kilo
eller mer på ryggen, säger Felix som hållit
många kurser i både skidsäkerhet och
lavinkunskap, men framför allt haft tur.
Den allvarligaste olyckan han själv
råkat ut för och som orsakat att han inte
längre kan springa bra inträffade när
han med kamera i 12 sekundmeters vind
hoppade fallskärm från 850 meters höjd.
Skärmen utlöstes inte som den skulle
och alla trodde att han skulle dö i en
krasch mot klippor, men 60-70 meter
över mark lyckades han släppa huvud-
skärmen och få ut en mindre reserv-
skärm. Och klarade sig med krossad
fotled och underben.
– En dansk ortoped i Värnamo ville
steloperera mig, men jag vägrade och
lyckades istället bli transporterad till
Stockholm där jag hade en god vän
som var kreativ ortopedkirurg. När jag
vaknade efter nedsövningen hade jag en
bisarr känsla av att ha pissat på mig och
när jag rullades in på sjukhusrummet
satt Magnus Uggla, Tova Magnusson och
Ann Stenmark och väntade på mig.
N
umera vill Felix inte se snö på
sommaren och sommarhalv-
året i Mölle tenderar att bli
allt längre för varje år. Här umgås han
med bland andra ”sköna keramiker och
yrkesfiskare”.
– Från min fiskarvän som jag bru-
kar hjälpa får jag havskräftor, krab-
bor och fisk. Jag handlar mycket hos
lokala lantbrukare och odlar själv utan
bekämpningsmedel. Luften här är så ren
som den kan bli. Men det har blivit svå-
rare och svårare i världen att äta rätt med
all skit som tillsätts eller sprutas på fälten.
Se bara på hur bina dör på mandelodling-
arna i USA. Vilka konsekvenser får det?
Förra året jobbade han i femmånader
på en stor båt som kock åt vänner som
seglade över Atlanten och i Karibien. Med
ett rep runt midjan på badplattformen i
aktern rensade och styckade han fisk.
– Ibland var det bökigt att laga mat
i stora vågor över Atlanten, men det
påminde om att kocka i enkla fjällkök
vilket jag också har stor erfarenhet av.
Och jag slapp gå vakt om nätterna, säger
Felix som ska bygga ett utomhuskök i
sin klippträdgård i sommar.
Ett intresse som inte kan kombineras
med estetiskt fotografi vore inte hans
melodi så även matreportage har han
naturligtvis gjort.
– Matjobb är tacksamma. Inte så kom-
plicerat heller. Bara att slå blixten i en vit
servett och fota så fort att man hinner
njuta av maten innan den kallnat, säger
Felix som av alla sina tusentals bilder
faktiskt är mest stolt över ett ostronre-
portage från Bretagne.
Han går in i huset för att se om han
kan hitta bilderna, men kommer istället
ut med en dansk flaggstångsknopp som
han hittat på stranden.
– Jag ska skaffa en stång till den här
och hissa en sjörövarflagga i trädgården i
sommar, säger han.
”Jag har åkt skidor över hela
jordklotet med alla möjliga
människor från Kungen till
Clint Eastwood och alla har
varit trevliga.”
25
