93
Tove Stenqvist
Skäret
När Tove Stenqvist saltbränner sin
keramik släpper hon in naturen som
skapande kraft. Saltet och den levande
elden blir en del av processen.
Tove Stenqvist har byggt sin ugn vid
farmor och farfars gamla sommarhus i
Skäret. Hon eldar den med ved, och här
bränner hon sin keramik på traditionellt
vis med salt. Men till skillnad från det
funktionella gamla bruksgodset, som för-
väntades vara likartat jämnt i kvalitet och
utseende, överraskar Toves saltgods genom
alla spontana variationer som skapats
naturligt under bränningen.
– Jag gillar att elden sätter spår så det
syns vad föremålen varit med om, säger
Tove Stenqvist.
Formerna kan vara avskalat enkla och
repetitiva – handvänliga muggar och
mjuka skålar – men inte någon är den
andra lik.
– Med veden blir det ett intuitivt
uttryck. Jag försöker fånga upp lite av
elementen i de färdiga sakerna. Jag vill att
det ska synas var elden har legat emot och
var saltet har träffat.
Hon jobbar mycket med ytorna för att
de ska reagera med elden och tar hjälp av
aska, glasyrer och engober, uppslammade
leror med olika pigment.
– Färgämnena plockas upp i linjer, av-
tryck, intryck, kurvor och bilder. Föremå-
len får en tydlig framsida och baksida.
På locket till en burk framträder
plötsligt en bild i tunt sprucken relief. I
ett drömskt melankoliskt stadslandskap
skymtar en gestalt eller en bevingad
varelse.
– Det växer fram ur leran och blir lite
dramatiskt, säger hon. När jag har grund-
motivet klart slår jag ut leran så den blir
skev och börjar röra sig.
Materialet, leran, och bränningen
samspelar.
– Jag förbereder allt noga men tycker
sedan om att lämna det ifrån mig och låta
själva bränningen och elden lägga till sitt.
foto: Karin Isaksson
