skyddande grässvålen av som ett täcke.
Hundra ton lera tas upp och tippas i
loglängan för rensning. Så återställs
ängen igen.
– Vi måste ha tillstånd från Länsstyrel-
sen. Sen kommer dom hit från Ängel-
holm och synar. Men där är ju inget att
syna, tycker Tore.
Tack och lov. För en gång på 1970-talet
erbjöds lerfarbröderna en väldig summa
pengar av ett företag i Teckomatorp.
– BT Kemi var här, berättar Sven. De
ville komma på natten och gräva ner
sina gifttunnor i täkten. Det var mycket
pengar, men vi tackade nej. Är ni inte
kloka, sa vi, ån rinner ju bara några
hundra meter nedanför!
Krukmakarleran från Ugglarp är en
gulbrännande naturlera som lever och
förändras.
– Den innehåller kalk som ger schat-
teringar, säger Peter Nilsson. Ibland
kan det fara ut en liten kalkbit när man
bränner och så bildas det en rosett.
Till utställningen har Peter drejat upp
ett antal Höganäskrukor i Ugglarpslera
efter egen modell.
”Nära leran” speglar den stora bredden
bland de skånska hantverkarna. Alla job-
bar på olika sätt och för olika traditioner
vidare. Tack vare ett bildspel, gjort av
eleverna på Fotoskolan Munka, kan pro-
cesserna som föregått de färdiga föremå-
len följas. Bilderna tar oss med hem till
konstnärernas verkstäder och ateljéer.
– Vi vill visa inte bara vad vi gör, utan
också hur vi jobbar, förklarar Johan
Bjärntoft.
Med så många deltagande konstnärer
har han fått tänka till så att resultatet
inte ska bli spretigt.
– Jag har scannat av hur det ser ut,
ungefär som över ett landskap. Det finns
lite sten och lite mossa. Plockar man
bara mossa blir det inte intressant.
foto: David Skoog
foto: Johanna Oskarsson
foto: Ida Forsberg Kåre
95
