26 / 100
13-åriga dotter Liyah sjunger och spelar gitarr.
Hon är jätteduktig, berättar Viktoria.
K
reativiteten tycks med andra ord gå
i arv i släkten, även om den tar sig
lite olika vägar. Viktorias pappa Rune
Andréasson gick teaterhögskolan i Göteborg och
började sin karriär som skådespelare, men hade
ritat sedan barnsben. Tidigt fick han uppdrag
som tecknare i olika dags- och veckotidningar;
Lille Rikard och hans katt samt björnarna Brum
respektive Teddy blev alla populära serier. Unge-
fär samtidigt som familjen Andréasson lämnade
Stockholm för Viken föddes Bamse, till en början
som en svartvit filmkaraktär i fem kortfilmer för
Sveriges television.
Julen 1972 hade sju nya färgfilmer premiär
– filmer som Rune tillsammans med hustrun
Majvor skapat i familjens källare – och det skulle
bli tre ytterligare filmer så småningom.
Den första Bamse-serietidningen kom ut 1973,
samma år som Viktoria föddes.
– Jag var 14 månader när jag kom till Sverige.
Mina föräldrar hade redan tre pojkar, men hade
sedan länge bestämt sig för att adoptera ett barn.
De hade rest till Sri Lanka tidigare, pappa var där
flera gånger för att skriva manus till Bamse.
Viktoria hette från början Rohini och hade
lämnats till ett barnhem i Colombo, Sri Lanka, av
sin blott 15 år gamla biologiska mor. Efter att ha
fått klartecken från adoptivbyrån väntade paret
Andréasson i nio månader på sin dotter.
– Pappa kallade det för sin graviditet. Och för
mig har det aldrig funnits några andra föräldrar
än mina svenska. Jag har inte velat ta kontakt
med mina singalesiska släktingar för jag känner
inte att jag skulle ha något gemensamt med
dem. När jag träffat singaleser och andra lanke-
ser som förväntat sig att jag ska förstå språket
har det bara känts konstigt. Jag är ju svensk. Jag
var så liten när jag kom att det enda minne jag
”Han hade jublat över
att jag börjat måla!
Hans dröm var ju att
vi barn skulle hålla på
med konst.”