31 » Lusern Lusern har en liknande avkastningsnivå som rödklövern, men avkastar betydligt bättre under varma och torra förhållanden. Under en kylig vår och försommar är avkastningen å andra sidan betydligt sämre än hos rödklövern. Lusern trivs bäst på djupa, bördiga och väldränerade marker och man skall undvika kalla, blöta jordar och pH-värden under 5,86,0. Har man inte odlat lusern förut på marken tar det ofta ett varv i växtföljden innan man får optimal produktion från de kvävefixerande bakterierna. Det finns ett brett sortmaterial i lusern av olika typer och sjukdomsresistens. De flesta moderna lusernsorter har god tålighet mot intensiva skördesystem, 3-5 gånger/år och rotationsbete, max 5 dagar/fålla. Det finns också mer betesanpassade sorter av lusern och sorter med utlöpare lämpar sig för mer långliggande vallar. Liksom hos rödklöver finns det olika sorter anpassade för norra och södra Sverige. För fyrtio år sedan odlades lusern nästan enbart på Öland, Gotland och i vissa delar av Skåne. Idag odlas den rätt allmänt i stora delar av södra och östra Sverige. Den stora fördelen med att använda lusern i vallodlingen är att man har en garanterad, hög avkastning nästan oavsett hur mycket eller lite det regnar under odlingssäsongen. Nackdelen med lusern till får är att den kräver mer intensiv skötsel än röd och vitklöver. Den förväxer fortare både till slåtter och bete, speciellt vid dagstemperaturer över 22-24 grader. Baljväxter med lägre avkastningspotential: Vitklöver, käringtand och humlelusern Detta är arter som avkastar cirka 20-40 % mindre än rödklöver och lusern sett över året. De passar bra i mindre intensiv vallproduktion eller att blandas med mer högavkastande baljväxter. Vitklöver har lika stora återväxtskördar vallår 2 och 3 som rödklöver och lusern, men förstaskörden är avkastningen första vallåret är betydligt lägre. Även om dessa baljväxter har lägre avkastning än lusern och rödklöver så har de också ett nödvändigt behov av tillskott av kalium och svavel förutom det som cirkuleras genom stallgödseln. Vitklövern är i teorin den absolut bästa vallväxten till får. Fåren älskar den, den passar utmärkt i långliggande vallar och den har mycket god vinterhärdighet. Den går utmärkt till ensilage, och tål både rotationsbete och kontinuerlig betning. Eftersom vitklöver är en bladrik gröda utan riktig stjälk så blir också skötseln lättare och spillet mindre, både i bete och på foderbordet. Den stora nackdelen i praktiken med vitklöver är att dess grunda rotsystem gör den mycket torkkänslig. Det här gör att vitklövern behöver bördiga, vattenhållande mojordar eller lerjordar för att fungera bra. Troligtvis finns inte mer än 5-10 % av Sveriges får på denna typ av jordar, vilket är en stor begränsning. Så har man en bra vitklöverjord så skall man utnyttja det maximalt, men för oss övriga så stannar det vid att vitklöver blir en mindre del av vallblandningen. Käringtand är en uthållig, långliggande baljväxt, 5-10 år, som gynnas av varma och torra somrar. Den är relativt okänslig för dålig dränering och högt grundvatten och kan växa bra på de flesta jordar. Den stora nackdelen med käringtand är att den är relativt konkurrenssvag mot andra vallväxter, speciellt i intensiv vallodling. Återväxten är långsam, jämfört med rödklöver och den passar bäst i ett två-skördesystem eller en skörd och två avbetningar. Käringtand är lättorkad till hö och dess proteinkvalitet är betydligt bättre än hos andra baljväxter. Den är ett mycket smakligt inslag i både sommarbetet och ensilage. Humlelusernen är en lusernart med liknande krav på jorden som vanlig lusern, men ett helt annat växtsätt. Den har en spenslig halvliggande stjälk och ett revigt, buskigt växtsätt. Förr användes den i renbestånd för höproduktion till får, men den kan också användas i vanliga vallblandningar till slåtter och återväxtbete. Gräs som är bättre till bete än till slåtter: rajgräs, rödsvingel och ängsgröe De diploida engelska rajgräsen är ett helt unikt gräs genom att det fungerar bra till såväl slåtter, rotationsbete och kontinuerligt bete. Det är beteståligt såväl vår, Lusern är en torktålig baljväxt som passar bra där det ofta är torkperioder. Odlingen av lusern ökar i södra och östra Sverige. Nackdelen är att den förväxer snabbt, så det gäller att skörda den i tid. Foto: Elof Nilsson Vallodling
RkJQdWJsaXNoZXIy ODI1MTg=