32 sommar, höst och vinter, tål för hård betning och överlever både torka och regnrika perioder. Eftersom den sprider sig kontinuerligt med nya plantor från sidoskott passar den bra även för mer långliggande vallar. Vinterhärdigheten sträcker sig upp till de norra delarna av Svealand. De tetraploida engelska rajgräsen har något högre avkastning, fodervärde och sockerhalt än de diploida sorterna, men fungerar bäst till slåtter och rotationsbete. De är känsliga för tillfällig överbetning, har svårt att överleva längre perioder med kraftig torka eller regn och fungerar bäst i 2-3 åriga vallar. De engelska rajgräsens tendens till att alltid ha en viss del strån i återväxtskördarna gör att de sällan når upp till samma höga kvalitet som timotej och ängssvingel när de enbart används till slåtter. En förstaskörd till slåtter plus betning av återväxten så länge det är snöfritt är ett skötselsystem som fungerar bra för rajgräsen. De fungerar också utmärkt för vallar som betas och skördas vartannat år eller där vallarna omväxlande betas eller skördas på försommaren. Rödsvingel och ängsgröe fungerar bra till såväl rotationsbete, kontinuerligt bete och tillfällig överbetning. De tål torka och regnrika perioder väl genom sin förmåga att sprida sig med utlöpare. De har låg avkastning jämfört med rajgräsen som både slåttervall och betesvall, men är vinterhärdiga i större delen av landet. Rödsvingel etablerar sig snabbt och kan ge en hel del bete under vinterhalvåret. Ängsgröe etablerar sig långsamt och är ett typiskt sommarväxande gräs. Gräs till slåtter och bete i 3-åriga vallar; timotej, ängssvingel Timotej och ängssvingel är utmärkta slåttergräs i ett nordiskt klimat. De har hög avkastning och jämn kvalitet i 3-4 skördar per år. Kvävegödslade och skördade i rätt tid ger de ett utmärkt vinterfoder till får. Vid för sen skörd kan de ofta ge ett foder med stort spill vid utfodringen. I mer extensiva skördesystem är sena timotejsorter att föredra. Bägge gräsen är relativt beteståliga under rotationsbetning, men betesavkastningen är låg och stannar tidigt under hösten jämfört med rajgräs. Gräs till slåtter och bete i långliggande vallar; rörsvingel, hundäxing, foderlosta, rörflen Alla de här arterna fungerar utmärkt i långliggande slåttervallar till dikor. De är torktåliga och vinterhärdiga och förutom hundäxing, växer de bra även på kalla, blöta jordar och i norra Sverige. Rörsvingel och rörflen är svårt för fåren att äta men hundäxing och foderlosta kan fungera bra i både vinterfoder och bete till får. Både foderlosta och hundäxing är ett bra gräs på jordar som är för torra för andra gräsarter. Tillgången av frö av foderlosta är dålig i Europa och den har ett stort och spretigt frö som är svårt att så med en vanlig vallfrölåda. Frånsett pris och de tekniska problemen vid sådd är foderlostan ett bra alternativ ihop med vitklöver, käringtand och lusern för fårägare som vill ha långliggande vallar i extensiv produktion. Örter; cikoria, svartkämpar Örterna har betydligt högre avkastningspotential och smaklighet än gräsen under en stor del av sommaren. Återväxten är snabb och de tål hård intensiv rotationsbetning. Lammtillväxten per dag är speciellt hög på cikoria men även svartkämpar kan ge mycket höga lammtillväxter per dag jämfört med gräsen. Örterna har kraftiga, djupa rotsystem och är effektiva på att ta upp den tillgängliga näring som finns under 20 cm. De är däremot dåliga på att konkurrera med gräsen om ytligt liggande näring. Cikoria har en mycket djup, kraftig pålrot. Den har bäst produktion och uthållighet på djupa, välgödslade jordar, helst leror. Cikorian är tillsammans med lusern den torktåligaste av alla vallväxter. Svartkämpar har betydligt lägre krav på jordmån och kan växa bra på de flesta någorlunda välgödslade jordar. Svartkämpar producerar inte lika bra under torra förhållanden som cikorian, däremot är överlevnaden av plantorna betydligt bättre. Svartkämpar var väl den enda odlade vallväxt där praktiskt taget 100 % av plantorna överlevde torkåret 2018. Cikoria och svartkämpar fungerar utmärkt i rena betesvallar och i vallar där första skörden tas till slåtter och återväxten enbart betas. Däremot är de dåligt anpassade till vallar som skördas till slåtter i återväxten. De har en hård, seg stjälk som kan orsaka mycket spill vid utfodring av återväxtskördar. Text: Gunnar Danielsson, gräs- och betesexpert Kärringtand är en utmärkt baljväxt till får i lite mindre intensiva skördesystem. Den klarar torka bra, är mycket smaklig och har hög proteinkvalitet. Den avkastar dock mindre än andra baljväxter. Foto: Gunnar Danielsson. Vallodling
RkJQdWJsaXNoZXIy ODI1MTg=