EU-handboken

det här är eu

gare var stora nettomottagare av EU-stöd men som nu får en mindre

del av EU-kakan, efter att mindre bemedlade länder från främst det

gamla Östeuropa blivit EU-medlemmar.

Rabatter

Varje gång sjuårsbudgeten ska klubbas blir det – parallellt med

debatten om vad pengarna ska användas till – en gnällig och utdra-

gen debatt där enskilda EU-länder klagar på att de betalar för hög

medlemsavgift. Ofta slutar diskussionerna med att något eller några

länder med hot eller löften lyckas förhandla sig till rabatter på sin

EU-avgift. Exakt hur rabatten räknats ut brukar vara en gåta.

Den största rabatten är den brittiska från 1984. Regeringen i Lon-

don ansåg att bidraget till EU-budgeten var för stort med tanke på att

landet inte fick tillbaka särskilt mycket i form av jordbrukssubventio-

ner. Sedan dess får Storbritannien tillbaka 66 procent av sitt netto

bidrag (skillnaden mellan vad landet betalar in och får ut).

Kostnaden för den brittiska rabatten smetas ut på de andra EU-län-

derna – när ett land ska betala mindre måste andra betala mer. Men

Sverige, Tyskland, Nederländerna och Österrike har en så kallad

”rabatt på rabatten”, och betalar bara en fjärdedel av sin andel av brit-

ternas rabatt. Både den brittiska rabatten och ”rabatten på rabatten”

är permanenta.

Det finns en handfull andra, tillfälliga rabatter som bara gäller för

den aktuella budgetperioden och som måste förhandlas om inför

nästa långtidsbudget. Sverige, Tyskland, Nederländerna, Danmark

och Österrike har sådana specialrabatter.

Dessa rabatter är något av det svåraste som finns för en journalist att

på ett kort och begripligt sätt förklara för läsarna, men det är viktigt

att försöka: Anklagelserna om att det ena eller andra landet betalar för

mycket eller för lite brukar hagla under budgetdiskussionerna i Brys-

sel, ofta för att locka väljare. Då är det viktigt att påpeka vilka rabatter

och andra system som skapats för att parera orättvisor.

EU-avgiften i den svenska debatten

Ibland används EU-avgiften som slagträ i debatten om sakfrågor som

rör EU. Moderatledaren Anna Kinberg Batra krävde i november 2015

De debattörer

som använder

detta argument,

alltså att man

kan hålla inne

medlemsav-

giften för att

försöka påverka

sakpolitiken, vet

antingen inte hur

EU fungerar eller

struntar i det.