skulle försvinna gjorde att hon ville satsa på en ny karriär.
Efter ännu en resa till Kalifornien bestämde hon sig för att
flytta dit. Frågan var vad hon skulle försörja sig på. Maj-Britt
var mycket intresserad av konsthantverk, duktig på att sticka
kläder och knyta ryamattor men insåg snart att det skulle vara
svårt att ha som yrke och livnära sig på inte minst det senare
när alla amerikanare lade in heltäckningsmattor. Istället bör-
jade hon fundera på att öppna konditori.
– I Kalifornien fanns inget anständigt bröd eller några goda
bakverk alls. En amerikansk limpa kunde man pressa ihop i en
kaffekopp, visar Maj-Britt med händerna.
– Men jag tänkte mig inte bara bröd och bakelser utan också
fina smörgåsar, ”á la carte-smörgåsar” som min kallskänka
Brigit Eljans, sa.
– Jag berättade om mina planer för några väninnor och
deras amerikanska män, och de föll för ordet konditori. ”What
did you say? Konditori? Sounds intriguing. Keep that name
Maj-Britt”, återberättar hon och får, som den skådespelerska
hon är, varje liten detalj att låta intressant.
På 362 North Camden Drive i Beverly Hills hittade hon en
tom lokal som tidigare varit hattaffär och efter enträget arbete
– ”hyresvärden ville inte ha någon ”hamburgerjoint” i bygg-
naden – skrev hon under kontraktet. Medarbetare hade hon
redan hittat –kallskänkan som tidigare arbetat på Operakälla-
ren och Grand Hotell i Stockholm och en skånsk konditor, som
Maj-Britt tog över från Sverige.
M
aj-Britt visar bilder i sin klippbok och man förstår
att det skandinaviska konceptet måste känts nytt
och spännande för kalifornienborna. Lokalen på
Camden Drive inreddes med utsökta möbler i teak, glas och
porslin från Reijmyre och Rörstrand, konsthantverk av Stig
Lindberg och reproduktioner av svenska konstnärer på väg-
garna. På menyn stod smörgåsar med gravad och inkokt lax,
olika sorters sill, sardiner, ansjovis och ägg och hembakad
leverpastej.
– Det var inga vanliga smörgåsar. Jag ochmin kallskänka Birgit
lagade allt själva från grunden, fräste köttbullar och stekte kalkon
”Vår gravlaxssås
blev en epedemi!
Amerikanarna
åt den på lever
pastej, till allt.”
