25
”Jag har aldrig tyckt om kylan
och alltid drömt om att kunna
gå i silkestrumpor året om.”
köttfärsen. Och det regnade hela tiden. Peter vara
bara två år, han fick dysenteri.
– För mig var det en mardröm, de värsta 14
månaderna i mitt liv. Det visade sig att min man
inte bara jagade storvilt utan även kjoltyg. Så när
jag kom hem till Sverige igen begärde jag skils-
mässa. På en turné beklagade jag mig för min
skådespelarkollega Irma Christenson. Hon log
mot mig och sa: ”Jag förstår att det var jäkligt,
men du får väl ändå medge att du är snudd på en
lyxblomma”, berättar Maj-Britt med en glittrande,
okynnig blick i de varma bruna ögonen.
Maj-Britt är inte riktigt bekväm när ljudet från
Kullalivs fotografs avtryckare låter väl intensivt
– Jag blir inte alltid så bra på bild längre, säger
hon och hämtar ett album för att visa ett foto-
grafi från sin 95-årsdag som hon är nöjd med. På
bilden omgiven av idel blonda, svenska vänin-
nor hemma på Marrakech Country Club i Palm
Desert ser hon ut som högst 50.
– Du ska veta att jag är stolt över att vara 95,
jag har hela tiden varit så vital och har haft ett
fantastiskt liv.
I
mitten av 1950-talet bodde väninnan
och skådespelerskan Guje Lagervall en tid
hemma hos Maj-Britt och kom en dag ”hem-
dragandes med en karl”. Det visade sig att ”karln”
var skeppsredare och vän till Maj-Britts föräldrar
i Göteborg. Han erbjöd henne att åka med på en
av hans lastbåtar från Rotterdam till Philadelphia.
Drömmen om att bo ett i ett varmare land, gärna
i Kalifornien hade alltid funnits hos Maj-Britt.
– Jag har aldrig tyckt om kylan och alltid
drömt om att kunna gå i silkestrumpor året om.
Jag ville se om jag kunde trivas i Kalifornien och
vad jag skulle kunna försörja mig på.
När Maj-Britt var 28 år, efter att hon fött sin
son Peter, hade det konstaterats att hon led av
otoskleros, en genetisk sjukdom som kraftigt
sätter ned hörseln. Efter en operation fick hon
tillbaka hörseln men rädslan för att den gradvis
