28
i min våning och körde sedan ner allt till kondito-
riet halv sju på morgonen i en liten skåpbil, berättar
Maj-Britt ochminns räkorna och krabborna hon
beställde från San Francisco och silverbrickorna
med kall inkokt lax garnerade med räkor och spar-
risknoppar, som snart blev en populär cateringvara.
När Maj-Britt slog upp dörrarna den 7 maj
1959 bildades snart en ringlande kö utanför
ingången.
– Jag vägde bara 47 kilo och var livrädd att det
inte skulle gå bra.
Skådespelaren Gary Cooper var en av de första
som klev in över tröskeln.
– Det var han som upptäckte stället. Jag höll
på att svimma när han kom in, tänkte ” det här
klarar jag inte”. Han hade ett roat leende på läp-
parna, tyckte det var roligt med något helt nytt.
Publiktillstämningen var så stor att Maj-Britt
snabbt insåg att hon snabbt behövde anställa fler.
Hennes konditor Gert hade lärt känna en skicklig
svensk bagare som sade upp sig från ett bra jobb
och började hos henne istället. Tre månader efter
öppningen byggde hon ut.
– ”Honey do what ever you want”, sa hyresvär-
den till mig. Jag fick ett extra rum ”bakrummet”
där jag började jag servera svenskt smörgåsbord
på kvällstid.
M
aj-Britt har en uppsjö anekdoter från
sina 24 år med Konditori Scandinavia.
Mrs Wyler, den kände filmregissören
WilliamWylers fru var den första som beställde
mat för avhämtning – 12 räkor och 12 gravlax ”to
go”. Steve McQueen var en uppskattad stammis
och fick ett undanskymt bord när han började
”data” den vackra Ali MacGraw medan han
fortfarande var gift. Skådespelaren Glenn Ford
köpte Orreforsvasen ”Flickan som neg för må-
nen” i Maj-Britts ”giftshop”.
– Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi tro att
jag skulle lyckas på det här sättet. Jag ville bara
ha en inkomst för mig och min son Peter, säger
Maj-Britt och berättar att skådespelerskan Julie
Andrews blev helt galen i hennes gravlaxsås och
alltid köpte med sig fyra flaskor hem.
– Vår gravlaxssås blev en epedemi. Amerika-
narna åt den på leverpastej, till allt. Det blev köer
vid disken när vi skulle hämta och sälja såsen i
kaffemuggar. En vän sa: ”Why don’t you bottle it”.
Idag sköter Maj-Britts son Peter varumärket The
Konditori Dill Sauce. Den populära gravlaxsåsen
säljs fortfarande i exklusivare livsmedelsbutiker.
– Men den är inte lika god längre, den görs på
fabrik, säger Maj-Britt uppriktigt.
Efter succén i Beverly Hills öppnade hon en filial
i det tjusiga området Pasadena, hade sommest 72
anställda och blev innan hon sålde till en italiensk
restaurangkedja 1983 erbjuden att öppna filialer i
New York, Miami och Chicago. Hon blev också kon-
taktad av ett företag som ville rulla ut ”The Kondito-
ri” över hela landet som ett franchisekoncept. Men
Maj-Britt tackade nej. Hon ville vara mer i Sverige
och umgås med sinman Luciano Frati. Luciano var
restauratör och startade sin första restaurang Frati i
Stockholm 1947. Det var han som introducerade det
italienska köket i Sverige och det var han som 1963
undrade ”vem fan den där fru Håkansson från Hol-
lywood var” när gemensamma vänner försökte föra
ihop dem. De fick trettio lyckliga år tillsammans.
Många av demhär i Strandbaden.
M
aj-Britt är inte helt ung längre och
planerar att flytta hem till Sverige
permanent. I sommar har hon bokat
en plats på ett trygghetsboende i Ängelholm där
flera vänner bor. Men det verkar vara för tidigt att
trappa ner. Hon sköter sitt hus och sin trädgård
själv och är fortfarande en flitig gäst på bibliote-
ket i Höganäs dit hon tar sig med bil.
– Och jag kör bra. Jag skulle aldrig sätta mig
bakom ratten annars, säger Maj-Britt och berättar
ännu en anekdot från Beverly Hills där hon efter
att ha blivit tagen för tre olika trafikförseelser
var tvungen att köra upp igen för att få behålla
körkortet. Färden med trafikinspektören slu-
tade med att han steg ur bilen och slängde igen
dörren.
– ”You are an excellent driver” sa han surt.
Och jag är lika säker och lycklig bakom ratten
idag som då, ler hon med de bruna ögonen.
”I Kalifornien fanns
inget anständigt
bröd alls. En
amerikansk limpa
kunde man pressa
ihop i en kaffekopp.”
