till barndomens paradis var inte långt, Henrik
och Mari-Ann blev permanenta möllebor 1981,
och M.G.:n följde givetvis med. Men som alltid
när livet visar sig från den ljusa sidan så lurar
faran runt hörnet. En sensommardag 1982 är
olyckan framme. Henrik kör ut från Mölle och
har inte kommit längre än en knapp kilometer.
Plötsligt, i en kurva, åker förardörren upp och ut
far Henrik krampaktigt hållande om ratten. Allt
Henrik minns är att han höll sig kvar i bilen tack
vare det fasta greppet om ratten. Bilen far in i en
stengärdesgård och tippar runt.
– Allt blev förfärande tyst. Det enda jag hörde,
där jag låg under bilen, var ljudet av droppande
bensin. Jag hade sinnesnärvaro nog att slå av
tändningen och börjar sakta kravla ut under bilv-
raket. Den första bilen på plats körs av en tandlä-
kare från Viken som chockad utbrister; en sådan
smäll ska man inte överleva. Med det gjorde jag,
endast ett par skrubbsår på knäna blev den fy-
siska skadan. Men de fina Brooklandsrutorna jag
fått av Mari-Ann hängde som ett halsband runt
halsen. Tur att de var av laminerat glas, annars
