29 / 100
– Det är inte varje dag det visas ett sådant
intresse för ens person och det är ett fantastiskt
proffsigt team bakom programmet. För mig som
vuxit upp i en miljö där kulturmännen krävt allt
syre kändes det extra viktigt att få vara med och
berätta min historia.
Hon
föddes 1954 i Solna rakt in i kultur
eliten som nummer fyra av fem
syskon. Hennes far var den legendariske kul
turskribenten och författaren Olof Lagercrantz,
tillika Dagens Nyheters chefredaktör under 15 år.
Som ung och lungsjuk poet på 1930-talet vistades
han en sommar i skärgården hos den finlands
svenske filosofen och författaren Hans Ruin, vars
dotter Martina Ruin är Marikas mor. 30 novem
ber 1939 bröt finska vinterkriget ut och huset
där familjen Ruin bodde i Helsingfors bombades
samma eftermiddag.
– Min morbror blev krigsbarn i Sverige och
mamma blev inackorderad hos pappa i Stock
holm. En dag kysste han henne i hissen och
mamma telegraferade hem till Finland: ”Nu
gifter jag mig med Olof!”, berättar Marika.
Fadern engagerade sig starkt i Finlands öde
och skrev bland annat skriften
Finlands sak är
vår
som trycktes i 900 000 exemplar.
– För mamma har skräcken för bomber och
krig blivit bestående genom livet och även gått i
arv till oss barn.
I Stjärnorna på slottet berättade Marika öp
penhjärtigt att hon som liten flicka jämt fick
höra att hon var så otroligt söt medan bröderna
uppmuntrades till skrivande och konstnärskap.
Hennes pappa var som inflytelserik kulturper
sonlighet en frånvarande familjefar och förvän
tan på henne låg mest i att hon skulle hitta en
begåvad man till make.
– Min mamma är djupt intellektuell och var
min pappas musa, hjälpte honommed allt han
skrev, samtidigt som hon tog hand om oss fem
barn och drev en uthyrningsverksamhet – vi
hyrde ut rum till hyresgäster som hon servade och
städade åt. Kvinnorna i min släkt blev antingen
galna eller osynliggjorda. Samma i litteraturen.
Trots att jag växte upp med böcker, böcker, böcker
fanns inga berättelser för mig att identifiera mig
med. Inte förrän jag på egen hand upptäckte flick
böckerna som jag läste i smyg under täcket...
Redan
när Marika var sex år började
hon emellertid också spela
teater i den kommunala barnteatern Vår teater i
Stockholm och som tonåring medverkade hon i
både radioteater och Leif Krantz tv-serie
Modiga
mindre män.
Efter naturvetenskapligt gymna
sium fick hon nys om en sommarteaterkurs i
Malmö med fokus på mim, dans och slagsmåls
teknik och flyttade ner.
– Jag hade en otrolig längtan efter att komma
bort från orden och hitta mitt eget språk. Jag vis
ste tidigt att jag som ung kvinna var tvungen att
gå min egen väg.
I Malmö gick honmed i flera teaterföreningar,
hela tidenmed fysisk, men också politisk, teater
i centrum. När Chris Torch, medlem i The Living
Theatre, USA:s äldsta experimentella teater, kom
till Sverige 1977 med en soloföreställning blev Ma
rika eld och lågor.
– Jag sprang efter honom i allt han gjorde och det
visade sig att han ville starta en cirkus med männ
iskor från olika samhällsklasser och länder. Och det
gjorde vi. Vi var pionjärer inomnycirkus i Sverige,
som Tilde Björfors, grundare av Cirkus Cirkör snällt
har sagt.
Medlemmarna kallade sig ett internationellt
aktionsgatuteaterkollektiv och både arbetade och
bodde ihop.
– Chris och jag blev ett par och hela Jordcirkus
var som en enda stor familj. Vi grälade om allt
utom pengar, säger Marika.
1978 deltog Jordcirkus i Mullvadsockupatio
nen, en av 70-talets största politiska manifesta
tioner. Det var en ockupation av fyra bostadshus
i kvarteret Mullvaden på Söder i Stockholm i
syfte att förhindra rivningen av dem. I nästan ett
år bodde Marika i ett av husen, kittade fönster,
lagade kakelugnar, målade, lagade mat, tog hand
om narkomaner och kämpade med teater och
musik för rätten att bo billigt. Med Jordcirkus
kollektiva teaterföreställning Mullvadsoperan
blev kampen uppmärksammad långt utanför
tullarna, även utanför Sveriges gränser. Men det
”Ungdomskulten är
förfärlig. För vi blir ju
bara bättre och bättre
med åren”
29