Marika
Lagercrantz relation till Kullabygden inled
des redan 1993 när hon gjorde en bejublad
huvudroll i Helsingborgs stadsteaters uppsätt
ning av Tennessee Williams
Linje lusta.
– För att väga upp all ångest som den
psykotiska Blanche Dubois brottas med i
pjäsen behövde jag komma till en lugn och
vacker plats på fritiden. Det blev Mölle där
vi hyrde ett hus och jag blev helt förälskad
i bygden, berättar Marika när vi ses på ett
soldränkt kafé i Helsingborg, ett stenkast
från stadsteatern där hon nyss träffat Yvonne
Ericsson, scenograf och Ulf Dahlström,
kommunikationsansvarig.
Den senare inleder i mars tillsammans
med Kullaliv en serie samtal på Höganäs salu
hall med Marika som första gäst.
Marika har tidigare medverkat i Sommar
teater på Krapperups utomhusteatrar och
sedan ett par år tillbaka ingår hon också i det
konstnärliga råd som leder gruppen.
Familjen har sommartid bott i både Ler
hamn och Arild.
– Men på vintern går inget upp mot Mölle.
Det ligger där som en Sveriges sista utpost i väs
ter och blickar ut mot havet. Jag tror att det gör
något med människor att bo så tätt omringade
av hav och klippor. Man blir beroende av varan
dra och det skapar sammanhållning. Jag ångrar
inte mycket i livet, men något jag ångrar är att
vi inte slog till och köpte huset i Mölle när vi
fick erbjudande om det för många år sen.
Flera kafégäster ler igenkännande mot
Marika när hon beställer kaffe, smoothie och
het morotssoppa till lunch vid bardisken. Det
är bara drygt en vecka sedan hennes program
i årets omgång av
Stjärnorna på slottet
sändes
på SVT och hon har fått varm respons från
tv-tittare som berörts, inte så mycket av de
bråk mellan andra medverkande som en del
tidningar valt att fokusera på, som av hennes
levnadsberättelse.
26