68 / 100
– Du vet – sätta igång en kolugn när man
inte har gjort det tidigare … Det gick det ena
lasset kol efter det andra.
En dag hade Rolf tur.
– En gubbe som jobbade på saltugnarna
på bolaget kom förbi på sin cykel medan jag
eldade. Han lutade huvudet lite och snif
fade. ”Du ska ta väck den stenen”, sa han och
pekade.
En aning mer luft, en strimma syre, och
plötsligt ställde alla stjärnor sig rätt.
– Sedan dess missade jag inte en ugn.
M
ed sitt drejade stengods med klas
siska enkla former – vaser, skålar,
fat och urnor – som yta för de flambrända
glasyrerna förnyade Höganäskeramikerna
en urgammal tradition. De antika kinesiska
stengodsglasyrerna kräver en levande låga,
höga temperaturer och möjlighet att trolla
med syrets kemi – att reducera och oxidera.
En elektrisk ugn blir bara varm.
– Jag har varit fascinerad av kineserna hela
tiden, bekänner Rolf Palm. De hade järnhal
tiga leror och när det smälte ut en genom
skinlig glasyr i de primitiva ugnarna med
dåligt drag blev resultatet grönt. Från oliv till
vitt – det var äkta celadon.
Själv fick han fram den attraktiva duvblå
chünglasyren första gången mer eller mindre
av en slump.
– Jag provade med vedaska som jag slam
made upp. Under hade jag en kopparbland
ning. Glasyren blev transparent, men där det
var tjockt blev det blått. Jag visste inte var det
var, men när jag visade det för Åke Holm som
var min mentor sa han: ”Det är ju chün!”
När den fosfathaltiga askglasyren smälter
ut bildas ljusbubblor.
– Den ser blå ut men egentligen är den
grön, förklarar Rolf.
E
n gång i tiden hölls glasyrrecepten
hemliga.
– De bevakades som döden, minns Rolf
Palm.
Smusslandet och smygandet triggade
honom bara ännu mer. När Rolf som ung
arbetade på keramikfabriken Andersson & Jo
hansson skrev han i obevakade ögonblick ner
lite recept. Pigmenten till glasyrerna skaffade
han hos färghandlaren i Höganäs, ett hekto av
allt som fanns att få tag på i affären från falu
rödfärg till kobolt och koppar.
När resultaten småningom började
komma skrev han ner dem i sin glasyrbok.
Första ugnen.
Elektrisk och inte
mycket större än en
skolåda.
1968.
Rolf Jansson,
förlagschef på Bra
Böcker i Höganäs,
tackar Rolf Palm för
arbetet med ut-
smyckningen i det
nya förlagshusets
entré.
68