67 / 100
67
keramikern Rolf
Palms vardagsrum finns ett inramat fotografi.
En rad slipsklädda män står uppställda tätt
tryckta mot varandra. I fokus för deras upp
märksamhet är en liten keramikpjäs som vilar
i handen på mannen i mörk kostym.
Rolf Palm stryker bort ett par dammkorn
från ramen. Det är sextio år sedan bilden togs.
– Det här var keramikens guldålder i Höga
näs, säger Rolf Palm. Det var här det började.
Männen på bilden har samlats på Hö
ganäs museum inför vernissagen 1956 för
stengodskonstnären Patrick Nordström. Han
som föddes i Väsby utanför Höganäs, åkte till
Parisutställningen år 1900, såg det moderna
flambrända starkeldsgodset och tog det till
Köpenhamn och Den kongelige porcelains
fabrik där han småningom blev chef. Man
nen i den mörka kostymen är Nils Thorsson,
Nordströms efterträdare som konstnärlig
ledare på Den kongelige. De övriga är traktens
keramiker, bland dem en ung Rolf Palm.
Han är tjugosex år, och mötet med Patrick
Nordströms kolugnsbrända konstgods, det
halvmatta oxblodet och de dova kristallglasy
rerna, väcker en feber hos honom.
– Utställningen fick mig att vilja börja
bränna i kolugn. Det var mystiken och äventy
ret som lockade – sånt ska jag göra!
S
jälv hade han en liten elektrisk ugn, inte
mycket större än en skolåda, i en källare
i centrala Höganäs.
– Vi bodde mitt i ett villakvarter. Att bygga
en kolugn där var uteslutet, det ryker ju som
satan.
Ett febrilt letande efter ny lokal inleddes.
– Jag var helt desperat, hade fått det på hu
vudet. Jag var uppe på kommunkontoret – har
ni någon mark?
Till slut kom tips om ett nedlagt trädgårds
mästeri på Mölle fälad. Trädgårdsmästaren
hade gått i pension och ville ha något mindre.
– Vi bytte. På två timmar hade jag köpt ett
hus.
Sedan gick det inte lika fort.
– Första vintern hade vi det kallt som
satan. Pågen var ett år och tösen tre. Jag gick
i ytterrock och raggsockar. Men min fru stod
ut. Jag visste ju vart det skulle sluta, med
ugnen och så.
Det gällde bara att få igång den.
D
en stora koleldade ugnen med sju
meter hög skorsten restes vid Vat
tenmöllan på Mölle fälad av Höganäsbolagets
ugnsbyggare som var experter på eldfast
murning.
– Jag började elda, optimist som jag var.
Men att glasera stengods i levande eld,
liksom kineserna under Sung- och Yuandyna
stierna för tusen år sedan, kräver en alkemis
tisk allians med metallsalterna och kunskap
om glasyrernas kemi. Många av pigmenten
överlever inte hettan när ugnen eldas till 1 300
grader.
I
”Det här var
keramikens
guldålder i
Höganäs. Det
var här det
började...”